Bakgrunden till Trulle
Hej!
Här är lite om min egen bakgrund och bakgrunden till Trulle. Det här är till stor del en kopia av ett brev som jag tidigare skrivit till en lärarstuderande. Därav den utförliga texten.
Väldigt länge har jag varit intresserad av att kunna ge elever en stabil grund inför läs- och skrivinlärningen. De ska samtidigt ha roligt! Struktur och fantasi är viktiga grundstenar i
vårt material.
Bland mina papper har jag hittat anteckningar och planering från 1985. Redan då skrev jag om språklig medvetenhet och fonologisk medvetenhet. Bl a hade jag exempel på när barn stod kvar vid ords betydelse och inte ännu förstod dess form. Som du ser har jag hållit på med de här läsförberedande idéerna länge.
Anne-Marie Bryntse (medförfattare till Trulle) och jag har båda arbetat i mera än 20 år som lågstadielärare med särskilt intresse för läs- och skrivinlärning. Vi deltog i olika projekt och kurser och tog del av olika ”vindar” som blåste under åren. Det som passade in i vårt sätt att arbeta tog vi till oss. Man kan säga, att vi plockade ut det vi tyckte var det bästa ur kakan för våra elever. Det gällde ju att möta varje barn på hennes / hans nivå. Att barn lär sig på olika sätt visste vi ju redan då.
Samarbete med 6-årsverksamhet har också intresserat mig länge. På 80-talet samarbetade
jag med dåvarande "lekis", sedermera F-klasser. Då introducerade jag språklekar, som de sedan jobbade vidare med. Jag ansökte och fick tillsammans med min rektor delta i de s k ”Lågstadie-projekten” (Lå 1985-86).
Under min utbildning till talpedagog i Stockholm mötte jag sedan många inspiratörer, bl a Märta Westberg och Monica Centerheim-Jogerot. Båda var ivrigt engagerade i arbetet med språk-lekar. Att jobba med "hela" barnet - alla sinnen - var det vi fokuserade kring när jag, tillsammans med två studiekamrater, gjorde ett specialarbete under talpedagogutbildningen 1987-88. (Lärarhög-skolan i Stockholm). Det häftet, "Rim, ramsor, rytm och rörelse", användes sedan bl a i "mina" skolor i Örebro kommun, där jag arbetade som språk- och talpedagog, mest i 6-årsverksamhet och i skolår 1.
Som språk- och talpedagoger har Anne-Marie och jag varit verksamma i ca 15 år. Från 1993 var vi anställda i ett centralt team i Örebro. Där innebar vårt uppdrag också handledning och fort-bildning av personal. Vid fortbildningen propagerade vi bl a för att arbeta med språklekar som vi funnit inspirerande och lärorika. Vi har också hållit mindre kurser om tal och språk och barns språkutveckling, men även varit föreläsare vid 5- resp 10-poängskurser i tal- och språk vid Högskolan i Örebro (nu Örebro Universitet).
Under arbetet med handledning och fortbildning av förskollärare och lärare i skolår 1 gjorde Anne-Marie och jag olika kompendier/småhäften som vi delade ut. De handlade bl.a. om vilka språkliga - och andra - moment som var viktiga att uppmärksamma inför läs- och skrivinlärningen. Ett sådant häfte är ”På rätt spår mot ett fullgott språk”.
Från personalen fick vi önskemål om att få ett mera konkret material att arbeta med. Man ville att det skulle vara lätt att använda, tydligt och lustfyllt. Då skapade vi sagan om Trulle och hans språkstege. Den skulle utgöra ramen som höll ihop det hela. På stegen klättrar vi på de fem stegpinnarna rim, meningar, ord, stavelser och ljud. Den ”pratgröt” som kommer ut genom munnen går att dela upp i allt mindre delar - meningar, ord, stavelser och ljud. Om du har tillgång till Trulle lärarhandledning, så ser du att vi jobbar med att ta isär och sätta ihop på varje stegpinne (fr o m meningar som är den andra stegpinnen).
Trulle och hans språkstege togs emot med glädje av såväl lärare som elever. Trulle blev snabbt en viktig ”person” för barnen.
När vi senare tog del av den forskning som bl a Ingvar Lundberg publicerat, förstod vi att vi hela tiden varit på rätt väg! Hans forskning stärkte oss i vår uppfattning när det gällde vikten
av tidiga insatser. Man får inte försitta de möjligheter som finns att förebygga problem och underlätta läs- och skrivinlärning. Ja, allt det här vet du säkert redan.
Under årens lopp har vi besökt väldigt många platser i Sverige och berättat om vår metodik.
Vi har träffat otroligt många intresserade lärare. Det tillkommer ständigt nya. Det inspirerar! Vi började resa ut i landet 1996 då det första materialet kom ut. Ja, även lärarutbildning i Finland har vi deltagit i. Det svensk-talande Vasa, som lyder under Åbo Akademi, bjöd in oss. Utbildningsstyrelsen i Finland har tagit upp ”Trullemetoden” bland sina inlärningsmodeller.
Det fantastiska har varit att vi aldrig gjort reklam för oss själva, utan det är mun-till-mun-metoden som lett oss vidare i våra föreläsningar. Ja, förlaget har förstås inbjudit till fort-bildningskvällar också! Tyvärr drabbades Anne-Marie av cancer och dog för några år sedan.
Själv fortsätter jag att jobba med olika Trulle-aktiviteter. När det gäller läromedel samarbetar jag sedan 2007 med min dotter Lotta Fröjdfeldt. Lotta är examinerad lärare för förskola till åk 6, alltså lärare för de tidigare åren och jobbar numera som pedagogisk utvecklare på Mälardalens högskola.
Tillsammans med ”Systrarna K”, Karin och Åsa Karlson, har jag utarbetat en pedagogisk musikteater för 5-7-åringar (se hemsidan www.trulle.com ). Där får barnen klättra med Trulle uppför språkstegen och sjunga med i Trullesångerna. De får också träffa Trulsa och höra rimdjuret Rim-Tim. Skolorna bokar själva in Trulleteatern.
Vi har haft föreställningar i skolor på olika håll. Som exempel kan jag nämna att vi i flera år varit i Wadköping, Örebro och på Barnens Egen Ö i Askersund. Bålsta har bokat Trulleteatern flera år i rad, då man samlar alla 6-åringar. Även British Junior i Eskilstuna återkommer för flera förställningar. Senast var det Fågelsta skola i Östergötland och skolorna i Lekebergs kommun som tog del av musikteatern.
Bland det roligaste som händer är alla brev och telefonsamtal som jag får från barn, lärare
och föräldrar! Barnen skriver till Trulle – de vuxna till mig. Alla får svar. Det står någonstans
i materialet att det går bra att skriva till författaren. Många hör av sig och det är jätteroligt och stimulerande! Bl a fick jag brev från en mamma som skrev att Trulle varit en riktig ”dörröppnare” för hennes dotter. Han väckte lusten och glädjen i att läsa! Trulle är nu medlem
i deras familj.
En del klasser har svårt att lämna Trulle efter skolår 1. Då får han följa med upp i klasserna och Trulle får vara med när de t ex jobbar med rymden eller har Trulle-engelska. Det mest långväga brevet kom från svenska skolan i Managua i Nicaragua, där eleverna i F - 6 gjorde en Trulle-teater med temat miljö. Jag har även fått hälsningar ”i andra hand” från Nya Zeeland och Australien. I ett TV-program från Thailand såg jag att de använde Trulle i en svensk skola där. Föräldrar i USA hör av sig via svenska vänner.
På ”nätet” läser jag ibland om hur olika skolor arbetar med Trulle. Från dem som går olika
kurser får jag ofta förfrågningar – som din t ex. Den kontakten tycker jag är spännande!
Som du ser, så bygger Trulle på våra egna pedagogiska erfarenheter, som vi sedan fått bekräftade när vi tog del av olika forskares arbeten. Det har känts väldigt positivt!
Hälsningar, Anita, författare och talpedagog
Hej!
Här är lite om min egen bakgrund och bakgrunden till Trulle. Det här är till stor del en kopia av ett brev som jag tidigare skrivit till en lärarstuderande. Därav den utförliga texten.
Väldigt länge har jag varit intresserad av att kunna ge elever en stabil grund inför läs- och skrivinlärningen. De ska samtidigt ha roligt! Struktur och fantasi är viktiga grundstenar i
vårt material.
Bland mina papper har jag hittat anteckningar och planering från 1985. Redan då skrev jag om språklig medvetenhet och fonologisk medvetenhet. Bl a hade jag exempel på när barn stod kvar vid ords betydelse och inte ännu förstod dess form. Som du ser har jag hållit på med de här läsförberedande idéerna länge.
Anne-Marie Bryntse (medförfattare till Trulle) och jag har båda arbetat i mera än 20 år som lågstadielärare med särskilt intresse för läs- och skrivinlärning. Vi deltog i olika projekt och kurser och tog del av olika ”vindar” som blåste under åren. Det som passade in i vårt sätt att arbeta tog vi till oss. Man kan säga, att vi plockade ut det vi tyckte var det bästa ur kakan för våra elever. Det gällde ju att möta varje barn på hennes / hans nivå. Att barn lär sig på olika sätt visste vi ju redan då.
Samarbete med 6-årsverksamhet har också intresserat mig länge. På 80-talet samarbetade
jag med dåvarande "lekis", sedermera F-klasser. Då introducerade jag språklekar, som de sedan jobbade vidare med. Jag ansökte och fick tillsammans med min rektor delta i de s k ”Lågstadie-projekten” (Lå 1985-86).
Under min utbildning till talpedagog i Stockholm mötte jag sedan många inspiratörer, bl a Märta Westberg och Monica Centerheim-Jogerot. Båda var ivrigt engagerade i arbetet med språk-lekar. Att jobba med "hela" barnet - alla sinnen - var det vi fokuserade kring när jag, tillsammans med två studiekamrater, gjorde ett specialarbete under talpedagogutbildningen 1987-88. (Lärarhög-skolan i Stockholm). Det häftet, "Rim, ramsor, rytm och rörelse", användes sedan bl a i "mina" skolor i Örebro kommun, där jag arbetade som språk- och talpedagog, mest i 6-årsverksamhet och i skolår 1.
Som språk- och talpedagoger har Anne-Marie och jag varit verksamma i ca 15 år. Från 1993 var vi anställda i ett centralt team i Örebro. Där innebar vårt uppdrag också handledning och fort-bildning av personal. Vid fortbildningen propagerade vi bl a för att arbeta med språklekar som vi funnit inspirerande och lärorika. Vi har också hållit mindre kurser om tal och språk och barns språkutveckling, men även varit föreläsare vid 5- resp 10-poängskurser i tal- och språk vid Högskolan i Örebro (nu Örebro Universitet).
Under arbetet med handledning och fortbildning av förskollärare och lärare i skolår 1 gjorde Anne-Marie och jag olika kompendier/småhäften som vi delade ut. De handlade bl.a. om vilka språkliga - och andra - moment som var viktiga att uppmärksamma inför läs- och skrivinlärningen. Ett sådant häfte är ”På rätt spår mot ett fullgott språk”.
Från personalen fick vi önskemål om att få ett mera konkret material att arbeta med. Man ville att det skulle vara lätt att använda, tydligt och lustfyllt. Då skapade vi sagan om Trulle och hans språkstege. Den skulle utgöra ramen som höll ihop det hela. På stegen klättrar vi på de fem stegpinnarna rim, meningar, ord, stavelser och ljud. Den ”pratgröt” som kommer ut genom munnen går att dela upp i allt mindre delar - meningar, ord, stavelser och ljud. Om du har tillgång till Trulle lärarhandledning, så ser du att vi jobbar med att ta isär och sätta ihop på varje stegpinne (fr o m meningar som är den andra stegpinnen).
Trulle och hans språkstege togs emot med glädje av såväl lärare som elever. Trulle blev snabbt en viktig ”person” för barnen.
När vi senare tog del av den forskning som bl a Ingvar Lundberg publicerat, förstod vi att vi hela tiden varit på rätt väg! Hans forskning stärkte oss i vår uppfattning när det gällde vikten
av tidiga insatser. Man får inte försitta de möjligheter som finns att förebygga problem och underlätta läs- och skrivinlärning. Ja, allt det här vet du säkert redan.
Under årens lopp har vi besökt väldigt många platser i Sverige och berättat om vår metodik.
Vi har träffat otroligt många intresserade lärare. Det tillkommer ständigt nya. Det inspirerar! Vi började resa ut i landet 1996 då det första materialet kom ut. Ja, även lärarutbildning i Finland har vi deltagit i. Det svensk-talande Vasa, som lyder under Åbo Akademi, bjöd in oss. Utbildningsstyrelsen i Finland har tagit upp ”Trullemetoden” bland sina inlärningsmodeller.
Det fantastiska har varit att vi aldrig gjort reklam för oss själva, utan det är mun-till-mun-metoden som lett oss vidare i våra föreläsningar. Ja, förlaget har förstås inbjudit till fort-bildningskvällar också! Tyvärr drabbades Anne-Marie av cancer och dog för några år sedan.
Själv fortsätter jag att jobba med olika Trulle-aktiviteter. När det gäller läromedel samarbetar jag sedan 2007 med min dotter Lotta Fröjdfeldt. Lotta är examinerad lärare för förskola till åk 6, alltså lärare för de tidigare åren och jobbar numera som pedagogisk utvecklare på Mälardalens högskola.
Tillsammans med ”Systrarna K”, Karin och Åsa Karlson, har jag utarbetat en pedagogisk musikteater för 5-7-åringar (se hemsidan www.trulle.com ). Där får barnen klättra med Trulle uppför språkstegen och sjunga med i Trullesångerna. De får också träffa Trulsa och höra rimdjuret Rim-Tim. Skolorna bokar själva in Trulleteatern.
Vi har haft föreställningar i skolor på olika håll. Som exempel kan jag nämna att vi i flera år varit i Wadköping, Örebro och på Barnens Egen Ö i Askersund. Bålsta har bokat Trulleteatern flera år i rad, då man samlar alla 6-åringar. Även British Junior i Eskilstuna återkommer för flera förställningar. Senast var det Fågelsta skola i Östergötland och skolorna i Lekebergs kommun som tog del av musikteatern.
Bland det roligaste som händer är alla brev och telefonsamtal som jag får från barn, lärare
och föräldrar! Barnen skriver till Trulle – de vuxna till mig. Alla får svar. Det står någonstans
i materialet att det går bra att skriva till författaren. Många hör av sig och det är jätteroligt och stimulerande! Bl a fick jag brev från en mamma som skrev att Trulle varit en riktig ”dörröppnare” för hennes dotter. Han väckte lusten och glädjen i att läsa! Trulle är nu medlem
i deras familj.
En del klasser har svårt att lämna Trulle efter skolår 1. Då får han följa med upp i klasserna och Trulle får vara med när de t ex jobbar med rymden eller har Trulle-engelska. Det mest långväga brevet kom från svenska skolan i Managua i Nicaragua, där eleverna i F - 6 gjorde en Trulle-teater med temat miljö. Jag har även fått hälsningar ”i andra hand” från Nya Zeeland och Australien. I ett TV-program från Thailand såg jag att de använde Trulle i en svensk skola där. Föräldrar i USA hör av sig via svenska vänner.
På ”nätet” läser jag ibland om hur olika skolor arbetar med Trulle. Från dem som går olika
kurser får jag ofta förfrågningar – som din t ex. Den kontakten tycker jag är spännande!
Som du ser, så bygger Trulle på våra egna pedagogiska erfarenheter, som vi sedan fått bekräftade när vi tog del av olika forskares arbeten. Det har känts väldigt positivt!
Hälsningar, Anita, författare och talpedagog
